I mars 1966 var jag med att konstituera den svenska kurdkommittén i Stockholm som var politiskt neutral. Dess huvudsyfte var att ge humanitär hjälp åt den svårt drabbade civilbefolkningen i irakiska Kurdistan.Efter att ha samlat objektiv information kom svenska kurdkommittén till den bestämda uppfattningen att det i norra Irak bedrevs utplåning genom folkmord – så som begreppet definieras i FN-stadgan och i ”Genocide traktatet”.
Svenska kurdkommittén begärde att FN och Internationella Röda Korset skulle skicka observatörer till det krigshärjade området samt vädjade om att humanitär hjälp under betryggande skydd snarast skulle ges till åldringar, kvinnor och barn; hjälp i form av mat, medicin, kläder och filtar mm. Ett nordiskt insamlingsarbete för humanitär hjälp till norra Irak gav gott resultat. Ol
Kurdistan och kurder:
Kurdistan är ett geografiskt landområde där kurder utgör majoriteten av befolkningen. Geografiskt sett består Kurdistan av magnifika bergskedjor, fritt fallande forsar, kullar, dalkjusor och högslätter. Kurdistans totala yta uppgår till 500 000 kvadratkilometer, vilket är något mindre än Frankrikes. På de kartor som i dag ges ut i Turkiet finns inte längre begreppet "Kurdistan". Området betecknas som "Östra Anatolien" trots att "Kurdistan" förekommer på kartor från det Osmanska imperiet.
Kurdistan är rikt på jordbruksprodukter som sedan länge exporteras till hela Mellanöstern – fårkött, smör, ost, frukt och grönsaker samt vete och korn, hudar och ull. Nomadernas Kelim-mattor har världsrykte.
Bergen är Kurdistans ryggrad. Här finns förutom olja, uran, järnmalm och kol en naturresurs som är värdefullare än oljan. Det är vattnet som rinner från mäktiga bergskedjor, oförglömligt sköna som skyddar och delar Kurdistan. Det är dess vilda karghet som bergen kunnat ge kurderna fristad.
I västra Kurdistan mot Mesopotamien dominerar Taurus med ett bågformat system av bergskedjor och högslätter, "Armeniska Anatolien", med Vansjön som saknar avlopp och vars vatten är starkt salthaltigt. Norr om Vansjön finns ruiner av tornliknande gravmonument över kurdiska furstar som levde här på 1200-talet. Från Taurusbergen rinner floderna Eufrat, Khabour och övre Tigris.
Ararat är ett mäktigt bergsparti i nordöstra Kurdistan som har två vulkaniska toppar, Stora och Lilla Ararat. Den förra är Kurdistans högsta berg (5 156 m.ö.h.). Här, liksom i Van-området, erinrar lokala namn om den nu utrotade armeniska befolkningen.
I Turkiet har 17 av landets 67 provinser en övervägande kurdisk befolkning. Majoriteten bor i eller i närheten av städerna Diyarbekir och Kharpout (Elazig).
Kurdistan sträcker sig från norr till söder utmed den iransk-irakiska gränsen. Här är källorna till Tigris biflod Kercha. Dalarna är vida och fruktbara. Här odlas vete, korn, ris, tobak och frukt. Majoriteten av kurderna lever i de nordvästra provinserna Kermashan, Illam och Kurdistan.
Ett annat bördigt jordbruksområde ligger kring Arbil med världens äldsta bebodda citadell och en mosaik av åkrar i olika färger. Här odlas vete i dalgångarna till utlöparna av Zagrosbergen som bär på hemligheter om "mänsklighetens vagga", heliga byar och tempelruiner från nästan glömda religioner.
I Zagrosbergen kan man plötsligt möta gröna flaggor och svarta stenar som markerar en helig mans vilorum - kanske en sufi, där graven kan vara belägen vid en vindlande stig som leder genom rester av en gång väldiga skogar av ask, ek och tamarisk.
Södra Kurdistan har några av världens rikaste oljefält kring Kirkuk, Ain-Zaleh och Khanaquin. I väster utvinner statliga syriska bolag olja i Derik och turkiska bolag i Adiyaman. Här utgör odlingarna på Harran-platån och jordbruksregionerna runt Cezire och Mosul en rik kornbod för hela Kurdistan.
Genom massbombning under al-Anfal kampanjen mellan april 1987 och september 1988 förstörde Saddam Hussein-regimen 4 500 kurdiska gränsbyar i sitt eget land. I området fanns tidigare gott om vilt som leopard, stenbock, varg och hjort. Fågellivet är fortfarande rikt med beckasin, ripa, trana och stork.
Östra delen av Kurdistan omfattar förutom delar av den iranska högslätten och Urmiasjöns mäktiga berg på 1 222 m:
"De är blåa och bergstopparnas vita kammar svävar orörliga likt frusna moln."
Vintern är bitande kall och sommaren genomgående olidligt het. Nederbörden är ringa men varierar i de olika regionerna. Regn faller uteslutande under vintern och början av våren. Nederbörden i bergstrakterna sker i form av snö som under vintern kan blockera många av bergspassen. Snön ligger ofta kvar på många av Kurdistans bergstoppar ännu i augusti.
"Ett väldigt berg, vilt och trotsigt,
har tagit den blå himlen i sin famn.
Toppen har svept sig i snövit mantel
Och tysta dalar bär skogens mörka skrud.."
(Den kurdiske poeten Goran, död 1962.)
Befolkning
Kurder bildar 90 procent av befolkningen i Kurdistan och uppgår till omkring 40 miljoner. Av dem bor 2O miljoner i Turkiet, nio miljoner i Iran, fem miljoner i Irak, 1,5 miljoner i Syrien, 350 000 i Ryssland, 200 000 i Libanon samt över en miljon i Västeuropa, huvudparten i Tyskland. Kurderna är ättlingar till meder och skyter.
10 procent av totalbefolkningen består av etniska minoriteter: turkar, turkmener, araber och perser – några har tvångsförflyttats till Kurdistan i samband med statliga assimileringsbeslut. Andra utgör rester från en gång stora bosättningar som armenier och assyrier.
Kurderna odlade sitt vete och drev sina fårhjordar genom den tidiga historien. De undvek konflikter med de politiska härskarna assyrierna, partanerna, perserna, grekerna, romarna, armenierna, araberna, turkarna, engelsmänen och amerikanerna.
På 800-talet invaderades Kurdistan av sunni-araber som omvände invånarna till Shafi-sekten som är en gren av sunni-islam. Några kurder fortsatte att även helga zoroaster och gudar som ljusets och rikedomens gud Mithra eller vattenguden Anahid. Den evigt vakne vediske guden Mehr vaktar kanske även över grödorna på de kurdiska åkrarna.
Vissa kurdiska stammar sändes under det osmanska väldet till utsatta gränser för att värna Kalifatets gränser mot det kristna Bysans och det shiitiska Persien.
Den franske författaren Denis Diderot (1713-1784) skriver i den stora Encyklopedien, en av upplysningstidens centrala publikationer, att:
"Kurderna äger ett land som är grannland till gamla Assyrien och Kaldéen; de är oberoende, aldrig bofasta, växlar ofta uppehållsort".
En distinkt kurdisk grupp som lever på den persiska sidan av gränsbergen mellan Iran och Irak är luris. De kallar bergskedjan Zagros för "Kabier Koh" – det stora berget. De flesta luris (cirka sju miljoner) är bosatta i den iranska Ilam-provinsen där huvudparten driver åkerbruk och boskapsskötsel. Tidigt vandrade luristammar till nuvarande Irak och bosatte sig bl.a. i områden kring shiiternas heliga byar Najaf, Kufa och Karbala. Stammarna från Iran har bibehållit sin identitet såväl genom dialekt och tro.
I början av 1900-talet började en omfattande migration av luris till Bagdad-området där de startade företag och industrier. Gruppen i Bagdadområdret beräknas uppgå till över miljonen.
Genom århundraden har kurderna i Iran visserligen varit politiskt underställda perserna men behållit sin egen kulturella identitet. De tillhör den shiitiska tolvsekten, som sedan början av 500-talet är Irans officiella religion. Luri-kurderna har genomgående stött Teheran vid olika uppror genom åren.
Lurikurderna som utvandrade till Irak blev handgripligen medvetna om sitt avvikande kulturarv. Att de invandrade kurderna var shiiter tog Saddam Hussein i april 1980 som förevändning att förklara luris "oönskade utländska element". En brutal massdeportation av en kvarts miljon shiitiska kurder genomfördes. Deras officiella dokument som visade på irakiskt medborgarskap togs i beslag liksom all lös och fast egendom. De tvångsutvisades från Irak till Iran. Dessutom arresterades i Irak mellan fem och tio tusen luri-ungdomar. Några användes som mänskliga försöksobjekt i Irans kemiska experimentprojekt CWP, (Chemical Weapon Programme) och avrättades därefter.
Luri-övergreppen var en medveten provokation för att ytterligare försämra relationen mellan Irak och Iran och tvinga fram ett krig som för Saddam Hussein skulle bli en promenadseger över en underlägsen motståndare. Hans blodiga anfallskrig 1980-88 ledde aldrig till något militärt avgörande trots storoffensiver och människovågor. Åttaårskrigets ideologiska motsättning innefattade såväl den bittra oförsonligheten mellan sunni- och shiamuslimer som motsättningarna mellan sekulär arab-nationalism och shiiter i revolutionär iransk tappning. Kriget orsakade svåra lidanden för den kurdiska civilbefolkningen på båda sidorna av gränsen.
*
De kurdiska shiiterna i Turkiet kallas alawiter efter imamen Ali som var Muhammeds svärson. Alawiterna betraktar honom som sin profet.
Spillror finns av kristna samfund. Redan på 200-talet fanns en kristen församling i Urfa. Aktiv kristen mission bland kurder drevs med stor framgång på 480-talet av munken Saba. Efter hand har kristenheten splittrats. Enligt en beräkning som gjorts av religionshistoriska avdelningen vid Uppsala universitet uppgick år 1990 totalantalet bekännande kristna i regionen till 14 miljoner eller 12 procent av den totala befolkningen i Kurdistan.
Mer än hälften av kurderna bor i tätorter. Sedan Kurdistan delats har nomaderna begränsade möjligheter att förflytta sig. Därför har större delen av de tidigare nomadstammarna blivit bofasta. Nomaderna sår sin jord om våren, lämnar några att skydda grödan medan resten flyttar med boskapen upp till sommarbetet. Deras låga, svarta tält vid sidan om de allt bredare landsvägarna verkar i dag enbart vara ett pittoreskt inslag för turister. Så är inte fallet. Liksom de skandinaviska samerna är halvnomadernas brukningsform funktionell men upplevs föråldrad. Den i irakiska Kurdistan obligatoriska grundskolan har kunnat omfattas av nomaderna sedan några år tillbaka genom att specialutbildade nomadlärare följer med stammarnas flytt.
Den kurdiska diasporan
Ungefär en tredjedel av de statligt reglerade "arbetskrafts -utvandrarna" från Mellanöstern som slog sig ner i västra och norra Europa efter andra världskriget var kurder. Lägger vi till politiska och asylsökande kurdiska flyktingar överskrider antalet kurder i Europa miljonen. Dessutom har ett mindre antal kurder utvandrat till Nordamerika och Australien. En förbisedd grupp kurdiska flyktingar, vilka har fördrivits från sina byar och tvingas leva bortglömda i sitt eget land under svår fattigdom i Diyarbakirs och andra storstäders tröstlösa slumområden.
*
Kurdiska språket är en sektion av den västiranska delen av den indoeuropeiska språkgruppen. Kurdiskan är besläktad med persiska, urdu och taljiska samt med flera europeiska språk. Däremot hör turkiskan till den altaiska språkfamiljen och arabiskan till de semitiska språken.
Det kurdiska språket har sin egen grammatik och består av två huvuddialekter kurmanji och sorani. Som en följd av de olika delningarna av Kurdistan förekommer även lokala dialekter. Kurmanji skrivs med latinska bokstäver och förstås av de flesta kurder. Sorani skrivs med ett modifierat arabiskt alfabet. Kurderna i den tidigare Sovjetunionen har efter dekret övergått till det kyrilliska alfabetet.
Din varukorg är tom.